Lovisa Walin!

Cross country

Hejsan!
Idag hade vi sista cross country träningen. Jag tyckte det var sorgligt! Kommer verkligen sakna det och laget och allt. Även om varje träning inte varit jätterolig och när man knappt haft tid till läxor när man kommer hem svintrött och hungrig mellan kl 6 eller 7 varje dag. Att ha träningsvärk men aldrig få vila förutom på söndagar. Få benhinneinflammation och inte få springa. (De charmiga strump, shorts, sportbhbrännorna.) Cross country är en svår och utmanade sport men det har varit SÅ värt det, både för att hålla igång träningen och för kompisarna jag fått. Har inte älskat det varje sekund men efter varje träning och efter varje race har det alltid känts så bra och jag har varit så lycklig och glad för att jag började på xc. En av de bästa känslorna i världen är man man korsar mållinjen efter att totalpressat sig själv den sista biten. Ahhh det är fantastiskt! Undrar verkligen hur många mil vi totalt sprungit under säsongen, känns som hur många som helst.
Imorgon är det Districts, vårt sista race. Eller mitt allafall, som inte springer på State. Vår skola måste komma topp 3 av alla för att bli kvalificerade och det är bara de 7 snabbaste som får åka. Så jag hade inte fått åka även om jag inte hade varit i Nebraska. Så efter imorgon är allt med XC över för mig. Ska ge allt och pusha mig själv så mycket jag kan. PR here I come!!!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas